Aldrig färdig dunkad
finns alltid mer att dunka
dunka skiten ur!
Hon tog sin bebis av plast
en lerig docka utan hår
med stadigt tag om fötterna
dunkade, dunkade i marken!
Det är förfärligt , ja det är!
det får inte ske, inte här!
I en lerpöl låg dockan kvar
och regnvått strilade
en evig syndaflod
över historiens kullerstenar
Om kvällen när månen steg högt
när skvalandet slutat och dött
hade allt som hon trott på
stelnat och var som av plast
men ingen docka mer
ett levande foster i rännstenen
Så enkelt var det
att slänga ut det ofärdiga med tvättvattnet
Så enkelt och så länge
hade det dunkats
dunkats till döds
Och det sker
igen