Jag är arg (minns inte längre varför) och jag är trött och kliver med bestämda steg in i tunnelbanan. Jag vill sitta, jag vill fanimej inte stå. Jag är sur och jag är trött och jag vill sitta.

Det finns en ledig plats men en tjej pinnar före som en liten hungrig råtta och snor åt sig platsen.

Jag tittar runt (förmodligen med mord i blicken)

En tjej tittar på mig och reser sig hastigt upp, liksom lämnar plats för mig.

-Varför då? frågar jag och tittar henne i ögonen (jag menar sååå jäkla gammal är jag väl inte än eller?).

-Jag vet inte, säger hon sanningsenligt 

Sedan började vi skratta bägge två och jag är i vart fall inte sur längre.

Till och med tröttheten försvann på en sekund.