Nog var han foglig och böjlig
och alltid snar till ett skratt,
vår lille spelevink.
Men mera dyster än löjlig,
förmörkad av natt,
han tycktes utan sitt smink.

Vad visste vi om hans oro,
om allt som tärde och slog
när rollen var klar?
Så sorgsen han innerst voro -
och ögat som log
var masken han bar.