Applåderar när du går,

för att inte väcka misstankar om att verka svag.


Skrattar så att jag gråter,

för att dölja att tårarna på riktigt.


Lyckas ljuga från vinterns sista flinga

till vårens första öppna hamn.


Allting kommer kanske alldeles strax att ta slut.


Haltar lite där jag går, smärtan innuti är nu alldeles för svår.


Applåderar inte längre när jag ser dig gå,


tårarna som rinner kan jag inte längre rå på.


Undrar om det här blir första och sista sommaren för oss två.