Med irisar komna ur is
blickar hon mot dem
de ser henne skyggt
och osäkra blickar flackar
mot vår grund jorden

Med långa, kalla fingrar
bestående av känslolöshet
sås otroliga frön
i fruktbar jord
inne någonstans där
roten slås och växter av värdelöshet
slår ut

Med mun skapad av stål
kastas starka ord åt alla dess håll
ord med näring
och förtjust iakktar flickan av is
hur människorna formas
efter hennes hand
hur henens makt sprids och hon lyckas