vi tog oss ut
på de breda stigarna
mellan skyskraporna

luftsjok från Alaska drev in
kyla som tar spjärn mot hjärnan
och fryser stadens avgaser
till vålnader över hustaken

en Irish coffee, lika inhemsk
som stadens importerade själ
åt bröstet i höga flammor


som att ha färdats
under milslång klarblå is
för att sen
tinas upp och
slå ut inifrån
med blodröda
kronblad

när vi gick hem
kantades vägen
av söndertrasade
boplatser

utstötta nomader
i det varma utblåset
från tunnelbanans pulserande
blodomlopp