Jag har hört så många råd,
jag har följt så många lagar.
Jag har gjort som alla sagt
men inte funnit mina dagar.

Dom har sagt så mycket klokt
men är ändå bara skitsnack.
För gör jag som dom sa’
så är jag i en myrstack

Jag söker friare vidder än så.
Jag söker himlar som alltid är blå.
Jag söker stunder som ingen förstår.
Jag söker friare vidder än så.

Dom kommer med sitt radhus
dom kommer med sin bil
dom snörvlar i sin trygghet
och ger mig Neseril

Dom ser sin värld som alltet
dom ser sitt liv som grund
för alla oss vi andra
som vill ha en roligt stund.

Jag söker friare vidder än så.
Jag söker himlar som alltid är blå.
Jag söker stunder som ingen förstår.
Jag söker friare vidder än så.

Men människan är konstig
hon är ett vanedjur.
Hon följer alla ränder
som aldrig spolas ur.

Hon går där i sin vana
och tror att det är rätt
hon fattar inte saken
så länge hon är mätt

Jag söker friare vidder än så.
Jag söker himlar som alltid är blå.
Jag söker stunder som ingen förstår.
Jag söker friare vidder än så.