För jag.
Jag reagerade på samhället, så målade jag en tavla.

Det var en slags human avrättning på.
En avrättning som skedde på en sommaräng
och han, offret jag föreställde mig
att han hade fått en massa god mat, en brakmåltid och allt var tillfreds
förutom
det faktum att han skulle bli avrättad.

Jag försökte fånga bilden när
man känner att någonting är väldigt fel
men
man döljer.

Som om personerna på tavlan alla är medvetna om varför de är där.
Några har blivit utsedda att hänga honom
i den stora eken där på blommande sommaräng.
De bär med föraktfull lätthet på det tunga repet och den lilla pallen.
Några skulle bära korgen med filtarna och maten, en riktig brakmåltid...

och en,
han skulle avrättas
och alla visste
men de höll en fortsatt dålig god min.

De åt och var glada.
Nästan tacksamma.