Det var den sista gången
men inte anade vi det.

Vi gick en promenad med hunden
och stannade just där i gattet,
just där vid ägogränsen.

Och blåsten lekte med löven
och hunden försökte fånga dem alla,
hoppade högt i gräset.
Min man skrattade glömsk av alla plågor.


Det var den sista promenaden.
Nu leker han med änglar.
långt bortom jordiska ägogränser.
Jag tror han skrattar av lycka.