Jag vandrar runt i dimmornas värld
Vandrar runt i cirklar,
och ökar takten allt mer panikslaget

Mina öron är tilltäppta
och jag hör knappt längre
att mitt eget hjärta slår

Fastän dina ord viskas i mitt öra
hörs de som på avstånd
och de bildar endast ostadiga skuggor
av verkligheten

Jag vet inte längre vem personen
som speglas i min spegel är
och jag blundar för att stänga ute världen

Luften som syns är suddig och dunkel
och syret jag andas är isande kallt


Var är den sol som alltid lyste upp månen?
Alla vet, att en måne inte kan lysa
av egen styrka.