Han har sått
ett frö i mig
som heter paranoia

och det gror i mig
när du är
för långt bort

jag vill vara närmast
jag vill slippa vakna med
oron som spikar
i madrassen

jag vill slippa somna
med skräckscenarion
målade
inbrända på näthinnan

men jag kan inte
för så länge man har något
som andra vill ha
kommer det alltid finnas
tjuvar

jag vill bara gråta när jag tänker på dig
för du är för långt bort
jag ska kedja fast mig vid dig

du är
det enda hopp

jag har