Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den som mår mest dåligt i slutet är nog jag


Just nu är tiden jobbig och livet svårt
Men jag ska vara stark och orka gå igenom allt som är hårt
Ibland vill rösten som skriker mig bara ut
Ibland vill jag bara in i mitt huvud skjuta massa mängder av krut
Denna känsla känner nog många igen
Men det är inte lika många som pratar och visar upp den
Jag vill bara ställa mig och skrika till alla dem jag hatar mest på jorden
Men när jag väl försöker så kommer inte orden

Ett liv ska man vara försiktig om eftersom att det är kort
Men vad ska man göra när man går en väg som leder långt bort
Inom min gömmer jag djupa sår
Som har infekterats mer och mer under alla dessa år
Men inget kan hindra mig nu från att försöka hjälpa dig
Så att du aldrig ska få må så dåligt som mig
Men samtidigt som jag hjälper er alla
Så slutar jag aldrig från livsglädjen falla

Kärlek och livet ska vara gulligt med små hjärtan som är röda
Men när ska min själ sluta att obehagligt blöda
När jag nu tittar ut igenom mitt fönster
Så förstår jag att jag inte ska följa efter detta mönster
Du kom in i mitt liv och satte mitt liv på glöd
Men det tog inte lång tid innan den glöden blev död

När ni stod där och glodde medens jag själv bara förbi er gick
Då tänkte ni säkert inte sanningen: där går tjejen som aldrig lycka fick
Hon som hjälpte andra och var så himla go och gla
Men den som mår mest dåligt i slutet är nog jag!!!!





Fri vers av JansonAlexandra
Läst 201 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-03-30 11:55



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Nej, nej, nej!
Gör inte som Curt Cobain och Wendy O´Williams.
Något fantastiskt kan vänta bakom nästa hörn...
2009-03-30
  > Nästa text
< Föregående

JansonAlexandra
JansonAlexandra