mitt hår har växt sig långt och medans jag snurrar
vrider jag in mig
vardagen är inte längre självklar
tiden betraktas istället som ett moln av trans
och solen på min himmel fläckar skuggor på min mark
andan har sipprat ut genom sprickan i mitt bröst och jag
är tom
värmen är förintad och luften är kall
klippan som glider längre ifrån
och gapet är så djupt att mörkret inte rymmer
jag är föralltid förlorad
jag hatar det här