Jag kan inte få nog av det. Utanför mitt fönster hänger: ett vindspel, såklart, med bamburör, som faktiskt producerar ett ljud som det går att stå ut med,
listigt fastsatt i grannens balkong. Det träiga, märkligt melodiska ljudet hörs in i sovrummet, och får mig fortfarande att undra.
På torget i Jönköping kunde jag absolut inte motstå två vridna plastskenor, den ena lilaröd, den andra så vackert blå. Jag har inget träd med skuggmoreller att vakta mot kråkor, o annat löst folk, men ingen som inte sett det, kan tro hur snyggt de vrider sig o glänser, liksom rinner, upp och ned. Jag blir sittande, med halvöppen mun: Jag SER ju att de växer - för att sedan krympa ihop... Åsså vindspelets finurligt vridna lilla träbit, längst ned..
Tingel-tangel, här bor vi som gillar att det glänser, låter snyggt o syns!
Undrar just om det skulle gå att fixa nån sorts rökelsejox på fönsterbrädan... Kanske i ett slutet, eller nästanslutet kärl...
Vem har sagt att "less is more"? Inte här, inte!