Sommaren
hade allt detta i sin hand:
ladväggarnas glöd
kyrkornas tunna spiror
uråldriga stammar
stengärdsgårdar
vitnande rågfält
kornas orubbliga
tillförsikt
det stillastående vattnet
den lugna vassen
en asps senkomna
uppvaknande
Och sedan:
bilens lyktor
nattens svala
utandning
din tunna blus
din runda axel
ditt ja och ditt nej
som två pärlor
i en mussla
två stjärnor
i skyn


Din kropp
fyllde bilen
granskogen
rymden, stjärnorna
Med mitt finger
gick jag vilse
mellan Ödlan och Svanen
och var försvunnen
i fem ljusår
När jag återvände
fanns inte längre
gården, åkrarna
korna, bilen
bron över bäcken
den lena huden
läpparnas
mjuka tecken
Bara dikets
vassa snö
kallare
än döden