och blodlönnen höll andan
och grannskapet skrapade sina filtallrikar
och en volvo bromsade in vid Konsum
och din vindjacka prasslade
och Fyrisån fortsatte att tiga
och allting var försent
och såret mellan oss glipade nyskuret vitt
och vi uttalade orden
och högg in dem i cellminnet
och väntade på att tåget skulle komma
och väntade på att blodet skulle börja sippra
ur såret som nu blivit brett som din näsrygg
som staplarna med flyttkartonger
som sommaren 1994
som resan till Afrika
innan tåget kom i en fasansfull inbromsning
och vi var borta