Medias matande hade norpat min energi denna morgon.
Tidningens vassa ord hade punkterat min själ.
Likt en nål och en gummibåt.

Hyenor med pennor hade målat min vän svart ännu en gång.
Svart som natten
Svart som synden.


Dumförklarade honom likt Linda Rosing
Givit honom en stämpel som bara
Crille P och Arklöv får.

Nått måste göras.
Nått måste raderas.

Med ett blödande hjärta
lappade jag ihop det
med en penna
ett papper
Och en cigg.


Detta ska bli kalas
Detta ska bli en bra dikt
tänkte jag när
jag for upp till min älskade vän.

När jag väl var framme
och knackade på det gröna vilda
Så välkomnades jag med en stor fet slick.
Ett par skvättar saliv rann ner längs kinderna.
Saliv som ropade på hjälp.

Hans isblåa ögon spettade mitt inre.
Pupillerna berättade mig en saga.
En saga alla bör höra.

Efter en stund satt jag med hela familjen.
Deras vitgråa pälsar skyddade mig mot nattens härjande vind.

I timmar omringade dem mig.
Ylade medan min hjälpsamma penna radade upp hämnden mot byns vapenkåta herrar.
Dom klantiga karlarna som skjuter sina hundar och sedan skyller på mina vänner
som bara följer naturen.

Dom männen som vill utrota dom gråvita rovdjuren, som vill mörda dom pga.
att dom själ älgen från deras ammunition.

En smärtsam tanke och känsla.
Tankar kring dom nötterna som hatar vargen och vill få den väck
men att det är lagligt att knulla hästar
verkar inte cellerna ta upp.

Jag slog ner ord på pappret.
I vrede och smärta.

När vi alla kunde orden utan och innan.
När planen lyste i bläck.
Så marscherade vi ner till byns alla djävlar.


Tio kärleksfulla vargar gick bakom mig.
Alla med driften att ge igen.
Att hämnas mot dom som avrättat deras systrar och bröder.



Vita ansikten, strålkastarblickar, och en och annan spya
Var vårat välkomnande.


Vi gick mot torget beredda på en ljuvlig sång.

Vi ställde upp oss.
Som en rund ring kring en eld.
Jag var elden.
Dom började yla sin melodi medan min stämma skrek poesi.
En Hitler stämma med Dalai lamas bedjande om frid.

Det hela blev ljuv musik.
Dikten åts av alla torra öron
Och dom flesta såg mätta ut.
Mätt på varghatat.

Efter vårat rebelliska uppträdande gick vi som en trupp stolta soldater förbi
alla skamsna fejs.

Vi vara alla väldigt nöjda.
Skrattade och ylade åt resultatet
Ett resultat som bara pennan och fiktionen kan uträtta.

Tyvärr mina vänner där ute.
Det är dagens sanning.