Alla skriver så sötsliskigt om gamla kärlekar
Om hur orden fortfarande ekar
Om hur dom nu tvekar
Att ge sig in i nya lekar



Alla skriver i kommentarer om hur dom känner igen sig


Dom skriver att det gör ont i själen
Att dom glömmer grälen
Att dom glömmer separtionsskälen


Alla på poeter punkt se håller med och håller handen


Dom skriver att dom fortfarande känner
Dom skriver att längtan bränner
Dom skriver att det är okej att vara vänner
Dom skriver och frikänner


Låt oss alla sitta hemma och gråta små skvättar för din skull lilla hjärtat




Gos gos gos





Men du ska fan inte komma undan så lätt din satansjävlakukhora!!!




Not 2 be rude dude men....


Du får fan återbesöksförbud! För du lämnade inga små söta ärr på min hud,
du lämnade ett kadaver till oigenkännlig brud som HERREGUD får gåshud vid minnet av allt oljud.


Nån?
Någon som känner igen sig i det?


Jag är så arg så jag ser rött! Jag är fett trött och det finns inget sockersött och skört sprött i att ha sårats så man har blött som ett illrött vanskött tandkött. All kärlek i mig har självdött.



Hålla min hand lite?




Du var ju helt jävla sjuk!
Du var sinnessjuk, grälsjuk, gubbsjuk, avundsjuk och missbruk.
Det enda friska på dig var din kuk, som var "sådär" kul när den av alkoholbruk vart mjuk som en tältduk.



Men hallå poeterna?
Var e min näsduk?




För nog fan gjorde svinet ont alltid!
Mitt vett är på glid ihop med utsikterna för min framtid och jag har blivit paranoid för han gick på speed, tog fett mycket av min tid och galet mycket av min känsla för mig själv som individ.
Jag är numer totalt frigid för jag fick klamydia och kan aldrig bli gravid.


Kan nån klämma fram en tår för lilla mig?



Lilla jag som är så sönderknullad och trasig.
Nån?