Jag för bilaterala samtal.

Med den Frankenstein.

Som bor i min hjärna.

Och försöker sluta just bilaterala avtal.

Med just honom.


Men.


Jag har just själv tillsatt en haverikommission.

Som skall utreda haveriet.

I de bilaterala förhandlingarna.

(Om det nu ens är ett haveri?)

När vi inte riktigt kom överens.


Och haverikommissionen,

luktar sannolikt jäv.


Men då det inte finns några lagar.

Som reglerar detta.


På egenmäktigt tillsatta haverikommissioner.

I existentialismen och kärleken.

(Kafka och Dostojevskij har inget i min kommission att göra.)


Jag är då bokstavligt en despot i mitt eget liv.


En ickedemokratiskt slug jävel.


Som lurar mig själv.


Men jag behöver inget FN.

När jag för bilaterala samtal.


Med mig själv.


Men visst undrar min.

Koalitionsregering.


Min kvinna.


När jag för samtal.


Bakom lyckta dörrar.