staden sover på insidan av hennes ögonlock när hon flyger,
genom grammofonnålsrasp, vinyl,
svart,
en röst i neon som skriker i hennes huvud när hon lutar sig fram mot den i soffan sovande,
lämnar ett läppstiftsmärke på hans panna,
går ut.

tändare, glöd, rök att gömma sig bakom då hon eldflugeguppar mot tunnelbanans svärta -
ett rör av ingenting, reklamskyltsljus färgar hennes ansikte genomskinligt.

nästa morgon ska han vakna,
undra om det var en dröm, blunda för att hålla kvar fragment av gårdagen i sina blodsprängda ögon,
gå upp och i spegeln se
hennes röda läppar le från sin panna.


han vet inte ens hennes namn.