det är dags nu
jag kliver ur min hud
sträcker mig mot morgondagens första solstrålar
och lämnar bröstkorgen uppfläkt
för att den ska kunna fyllas till brädden
av dina sista drömmar
vet att jag kommer att återvända
för att samla in dem senare
men nu
måste jag verkligen
gå

mitt hjärta måste löpa över ängarna
måste jaga friheten som horisonten lovat mig
måste våga språnget, trots att det svindlar när stjärnhimlen lockar över mig
jag måste vara ovillkorligt fri
bara för att ständigt kunna återvända till din sida
inte som ett löfte, utan som en skälvande önskan om
oss.