Jo…. jag läste på nätet om tankens kraft. Alltså att det finns kraft i att tänka att vi kan påverka vårt liv och omgivning genom att tänka saker. Till exempel om vi önskar något väldigt hett, så kan vi tänka att vi redan är i den situationen och sen så slår det in.

Jag läste också om en kinesisk man som berättade om vatten. Att vi måste älska vattnet annars blir det ledset.

Han hade gjort följande experiment: Han hade kokat ris, därigenom blir riset fyllt av massa vatten, och lagrat det kokta riset i tre olika burkar. På burkarna hade han sedan skrivit olika saker. På en burk skrev han ”älska-ord”, som t.ex. jag tyckar om er, ni är så fina, ni är snälla osv. På den andra burken skrev han ”hat-ord”, såsom jag hatar er, dö, ni är fula, osv. Och på den tredje burken skrev han ingenting. Sen skulle han tänka dessa ord om riset i burkarna, den tredje skulle han ignorera helt. Och sen, efter tre veckor så skulle han skörda. Och då såg han att det riset som han hade älskat hade ruttnat lite, men var nästan intakt, det som han hade hatat hade ruttnat, men det värsta riset fanns i ignoreringsburken. Det var nästan helt svart.

Nå, man kan ju inte tro på allt man läser, man får ju testa lite själv. Så nu har jag upprepat hans experiment. Fast jag begränsade mig till ignorera och älska burkar.

Och det verkar som att tankar påverkar om jag ska tro detta resultat.
Fast…jag blev lite fundersam....
För i min kärleksrisburk ruttnar det jättefort!
OCH i min ignorera burk går det mycket långsammare!
Mitt ris mår bättre utan mina kärlekstankar!
Min kärlek mördar ris!
Mitt vatten är ledset!

Så nu är jag i ett dilemma.
För människor består ju av 67% vattten.
Så...
Är min kärlek bra för mig?
Ska jag älska mina barn?
Ska jag älska min man?
Min hund?

Det är frågor som jag funderar över nu.

Men jag tror att jag ska fortsätta med att älska mina fiender i alla fall!