Jag vågar inte röra mig.
Jag varken kan eller vill.


Jag sitter så bra här i min säng,
och minns så detaljerat.
Jag vet inte varför,
ibland så drabbas man helt enkelt av ingen känsla alls.


(Det känns som att världen vi lever i,
inte har något att leverera för tillfället.
Så att jag kan ta en paus från den.)



Alla minnen forsar i en flod av känslor,
de får min värld att gunga.
Jag simmar i den.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt,
men simmar i den gör jag.
Jag är inte lycklig.