---

du är imponerad över
mitt lugna sätt att aldrig få ångest.
jag säger att jag bara får det
när jag är nykter.
det är här någonstans
jag ger mig själv något
suggestivt att bita i
och en hals som svider.

hejdå,
jag heter cul de sac.
jag hann aldrig svara
men du har alltid gillat att
plåga dig själv.
en sann romantiker,
med förutsägbar smak
och en kniv bakom ryggen.

tidigt framåt morgonen
är allt sunt borta för evigt.
mitt fönster står på glänt
för att kylan ska förbli
mellan fyra dystra väggar
som förundrat tittar på.
de har nog inte sett något
liknande under sina korta liv.

hitta en trevlig man åt mig, säger du.
jag känner inga såna, säger jag,
samtidigt som jag iakttar hur du
och ditt hår har växt sen sist.
du sover fortfarande när jag går.
så ensam har du aldrig varit.

---