Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
[snälla, låt mig vara liten igen. om så bara för en stund.]


jag vill inte mer nu

jag är fan ingen liten flicka längre
men inte heller är jag stor
och kalla mig inte gumman för
det låter bara så fel

jag vill inte vara din sötnos baby snygging älskling
jag vill bara vara jag

och inte fan blir jag glad när du säger att jag är
ditt allt
för jag vill inte vara någons allt
det är en alldeles för stor uppgift
en för stor uppgift för mig att bära
det blir bara ännu en sten på mina axlar
och ärligt talat
har jag redan alldeles för många


och allting blir bara så fel när du
tar på mig
för jag känner mig så äcklig
och smutsig

det kan bli så säger dom
efter en sådan händelse kan det bli så

men jag vill fan inte ha det så



och jag skäms och
vill bara skrika rakt ut
det känns inte som att någon förstår
jag vill bara krypa under täcket och
gömma mig där
så jävla mycket skäms jag

det är inte ditt fel
så säger alla

men vems fel är det då?

jag vet att han är dum i huvudet
ett psykfall
borde spärras in
men spärra in honom då
gör det då för helvete

för jag är så jävla rädd jämt
tänk om jag möter honom på stan
tänk om han känner igen mig
tänk om jag bryter ihop mitt där
lägger mig i en hög
skakar skriker gråter
så som jag gör hemma ibland
när ingen annan är här
när allting är svart och ensamt


jag är livrädd för att sova hemma själv
nu för tiden
jag bryter ihop varenda gång
allting blir så mycket jobbigare när man är
ensam

och det finns ingen jag vågar öppna mig för
man måste ju vara så jävla glad jämt
så jävla stark

men jag är inte det säger jag ju
jag är inte det



jag vill bara gråta jämt
men det är först när jag är ensam som
jag faktiskt gör det


vill kanske inte visa mig svag


bröt ihop inför mamma häromdagen
de följande fyra dagarna var jag
sur som ett as mot henne
hon kan inte ha fattat någonting
men jag hade ju tappat kontrollen
fotfästet
någon såg mig falla
då måste man stänga in sig igen
börja klättra upp på egen hand


jag vill inte att andra ska må dåligt
bara för att jag gör det
man måste vara stark
stark och glad
gråt inte lilla du
det hjälper inte

men vafan hjälper då?

ta mig ur det här
jag vill inte
jag vill inte mer




Fri vers av julia.s
Läst 447 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-06-20 23:15



Bookmark and Share


  Albert
den här texten berör mig
väldigt mycket

för den är på riktigt
2009-07-09

  hets
du är så jävla bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!
2009-06-24

  tova nilsson
jag vet inte om fint är rätt ord att använda egentligen, men jag kommer inte på något bättre. så jag säger så; fint.

och julia, det var inte ditt fel. det är inte bara så som alla säger. det var inte ditt fel. det var hans, eller någon annans längre bak. men det var aldrig ditt fel, aldrig, aldrig, aldrig. lilla vännen. du är inte äcklig, inte smutsig. du är så fin. och egentligen ville du kanske ha kritik på din text, men jag är inget vidare på sån kritik, så jag hoppas bara att du vet, att jag vill hålla dig i handen, hela tiden.
2009-06-22

  guld
jag vet. jag vet det här. det riktigt värker när jag känner igen mig. vi är väl inte samma person men när jag läser det här inbillar jag mig att vi har samma känslor.
jag föll i går. jag står i dag. men du vet. det är som att gå på 15 cm klackar, man faller när som helst.
2009-06-21

    vemod
stark och berörande text

"jag vill bara krypa under täcket och
gömma mig där
så jävla mycket skäms jag

det är inte ditt fel
så säger alla

men vems fel är det då?"

känner igen mig!
2009-06-21
  > Nästa text
< Föregående

julia.s
julia.s