Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själsfrände


Hon har svävat nu i universum
i miljoner år....
hon kunde inte fälla ut
landningsstället

Han lyfte upp sin hand
instinktivt öppnar han
hela näven....

han väntar länge...
drivkraften är något
obeskrivligt, oförståndligt
abstrakt

Hon kom ur sin kurs...
landar i något mänskligt
varmt och omhuldande

väsen.

Hörde du mig?
Eller var det bara ett eko?




Fri vers av Maya
Läst 403 gånger
Publicerad 2005-09-29 20:29



Bookmark and Share


  S.C.
I rymden kan ingen höra dig gråta, eller skrika. Väldigt vackert upplagt!
2005-09-29

  Anna1987
Slutet är riktigt fint.
2005-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Maya
Maya