jag sänder dig alla mina ord
när morgonen vaknar skrivs de på din fönsterruta
fast du är långt härifrån
bryter de murarna kring åren
och viskar med anor från förr
att jag har hittat den bortglömda stigen
att ormbunkarna fortfarande växer bland blåbärsriset i bergen
och att havet fortfarande är lika gyllengrönt under ytan
som det var när jag smakade din hud mot min
och världen var lite klarare i kanterna


din rullgardin är nerdragen tills morgonfukten släpper
jag älskar dig varje gång det skymmer
mina fötter känner varje steg på vägen till dig
blodkastanjen slår fortfarande sina grenar mot fönstret
mina ord är inlindade bland dess blad
och singlar ner framför dina fötter
varje kylig höstmorgon
när du sparkar dem åt sidan
på din morgonpromenad.