Omöjlig och obeskrivlig
Underbar, men obetydlig

Ensam och ej förlåten
Bryter samman, nu kommer gråten

Försöker att bli någon ny
Gör allt för att bli någon kry

Letar efter en anledning att tro
Dör i sökandet av att hitta någonstans att bo

Aldrig finner trygga famnar
Flickan vet aldrig vart hon hamnar

Sitter tårögd vid ditt hav
Slänger allt skräp du henne gav

Väntar på dagen då du fattar
Då du inte längre åt henne skrattar

Kastar stenar ner i grunden
Släpper minnet som höll henne bunden

Hon ler brett då solen går ner
Nu kan man knappt skåda henne något mer

Hon tittar på vattnet därnere som forsar
Skrattar åt fiskarna som vågorna korsar

Blickar sedan upp mot kvällshimlen så svart
Längtar allt mer då stads ljusen har sagt god natt

Väntar och väntar tills stjärnorna lyser
Tar sedan av sig kläderna så hela kroppen fryser

Lägger nallen högst upp på högen
Tittar mot strömmarna, hon önskar sig döden

Fäller en tår på sin kind så röd
Bultande hjärta som fått kärleken sövd

Alla sorgsna stunder som tillsist blev flickans liv
Bara för att hon tog ett missbedömt kliv

Plågats dag in och dag ut
Men äntligen kanske lidandet tar slut

Drar in sista andningen i lungorna och brösten
Trånar efter den efterlängtade trösten

Kollar ner mot klipporna och låter kroppen falla
Ekandes i vinden hörde man hur hon på sin käraste kalla