Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hur det känns


Ensamheten

 

Vägen jag vandrar är öde

skogen som en gång var full av liv är död

I sakta mak vandrar jag fram

Det är mörkt & iskallt

När tar vägen slut??

Vart finns bakom nästa krök?

Ett liv, nån att heja på?

 

Snälla sträck ut en hand 

låt mig inte längre vandra på ensamhetens väg

Värm mig med en kram

 

 




Fri vers av AKIRE
Läst 186 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-07-20 18:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AKIRE
AKIRE