Grå var dagen,

och natten svart,

liksom tömda på innehåll

Tiden fanns ej,

ej heller längtan,

bara tomhetens stumma sång

Då ur askan av det tomma

steg en ton från ingenstans

väckte upp det nyligt födda

ett frö som vilat i evighet

Och från blommor föddes färger,

och i träden föddes vind

Och i mig, allt understöddes,

av ett léende, från min mun