sitter funderar

nykter som få

sitter i rännstenen

likväl ändå

rasar i dagen

till nytta och ingen

skriker mot månen

om alla tingen

som satte mig här

spyr ut min galla

hulkar i smyg

och flyter iväg

i ett ångestfartyg

krossad för stunden

sårad som själ

reser jag mig

att slå ihjäl

de som satte mig här