Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tidig dikt från diktsamlingen FRI, 1995. Dikt nr 4


Allt ljust (4) - FRI

Allt ljust

förblev mörkt

dagens strålar silade sig ned

genom det draperade rummet

tomheten var fylld



rädslan hade sprungit bort

närvaron intill

lät tyget smeka min hud

för att lindra min smärta

den var oundviklig

inlindad i hopp

men känslan av att du fanns där bestod



skalade mig bit för bit




Fri vers av Magnus Mojo Olsson
Läst 693 gånger
Publicerad 2005-10-06 00:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Magnus Mojo Olsson
Magnus Mojo Olsson

Mina favoriter
Ner till sjön