Vita vingar
över grå betong
nynnar psalmer
från en bortglömd balkong
Tretusen nakna tårar
letar efter en kind
att falla ifrån
Tomma ögon och snabba steg
springer mig förbi
Jag känner mig så vilsen
Jag står med en bortglömd frukost
nertryckt i halsen
Med en dödfödd Metro
nerkörd i handen
En grötgrå dimma
färgar mina grönbruna ögon
svarta
Jag suckar tungt och inser
att jag glömt mitt passerkort
där hemma
där solen skiner
Där det äckliga jävla alarmet aldrig ringer
Där mitt morgonkaffe doftar kärlek
Omgiven av mina vänners vänliga anleten
Igår när jag fortfarande hade semester