Panik!
Kunde ej sova inatt,försov mig,hörde ej telefonen,ej mobilen, hörde ingenting... i drömmarnas värld...Arbetskamraterna kom hit och väckte mig med ett par brutala ringningar på dörrklockan...
NU kommer snart han som tror att vi älskar varann över all annat, men jag är fortfarande inte säker!
Jag hatar att känna så och skäms för att erkänna det ens för mig själv.
Jag hatar att göra folk illa och att såra dem,men nu vet jag inte vare sig ut eller in ...
Tror att jag dör,eller önskar att jag fick dö,bara en smula...
Kärleken ska ju kännas underbar eller åtminstone rätt okej...men nu känns det som om jag fått det högsta straffet och har bara mig själv att skylla! Hör själv hur sjukt det låter och slutar för denna gång....Denna "saga" är för lång för att berättas just nu...