Är snart inne på andra vakna dygnet. Hungern är som bortblåst Chattat med Nimo i sju raka timmar. Frågade om hon tyckte jag babblade mycket , nej, du bubblar smittsamt...

Säkert kort på att hypomanin brytit igenom försvaret som kallas Litium. Dags att ta fram krisplanen som består av, att tvångsmata sig själv med zombiemedicin, ge mamma totalkontroll över min ekonomi, berätta för nära och kära att Ferrarin är framtagen ur garaget.

Berätta för Dr.Död att det snart är dags för uppskjutning, nästa Merkurius. Krisplanen blir mindre och mindre för var gång. Snart inget att förlora. Mina barn, fru, hus, bilar, pengar, vänner och att inte förglömma båten förlorade jag vid mitt första skov.

Musiken porlar igen och färgerna kittlar och jag är förälskad i det mesta.

Tänk va skillnad en dag kan göra, igår var jag regissör, på hemvägen var jag helt trasig, helt jävla emotionellt förstörd, mental överkörd och ur medicinsk synvinkel total utvecklingstörd.

Hjärnan expanderade, fan den brister, i vägen en jävla massa japanska turister kamouflerade till bipolära sadister med ambitioner att sälja mig till Lustiga huset på Gröna Lund. Men de tvister om jag är en bipolar björn,
jävla optimister. Jag hör till nattens ensamma solister.

Hmm............ja.........zombiemedicinen börjar verka....vi.......ses........ett..
.........annat.........dygn................................

Ärkeängelen