Jag vill inte längre supa med folk jag knappt känner varje kväll för att för ett par sekunder tro att jag betyder något.
Jag vill inte längre vakna morgonen efter och undra varför du inte finns i mitt liv.
Jag orkar inte umgås med människor som bara finns i mitt liv för att dela det vin jag endast tömmer för att stilla hungern efter det bröd du har.

Och jag orkar inte, att genom den dimma jag skapar omkring mig, den illusion som driver bort det hotande, så lockar du än.
Jag orkar inte att den enorma kraft du är driver mig längre bort från mig själv för varje av ditt andetag jag tar.