Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Outgrundliga är våra vägar.......


Frälst


Vill du bli frälst?

kom då inte till mig!

Jag har börjat bli
skoningslös
när det gäller
ödmjukhet och annat
trams!

Det fanns en tid
då mina gåvor
vore många.....

att ge och ge...
så strupen vred
sig i plågor av skam!

för min egen person
som var till lags
för alla och envar

Nu finns inget över
till mig själv!

Och var finns ni
som kunde ha
något att ge till
mig?

Och vem var du?
som visade vägen
till en kärlek
som kamoflerade
det som fanns därunder.....

Ingenting!
Ett ego!

Ett rop från en liten
människa som spelade
upp hela registret av
fullkomlighet

Och det trodde jag på!

Förlusten är nära.....
gråten jag burit på
så länge

kommer i floder
väter kinder
till ett barn
som nu är vuxen
kvinna....

Kom inte till mig
och böna och be
över något

jag redan gett
alldeles för mycket!

Ändå älskar jag dig
fortfarande....
som du vore en
bön för min inre
ofullkomlighet.




Fri vers av Karin Rosberg
Läst 211 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-09-12 06:42



Bookmark and Share


  mare VIP
Bra skrivet..
2009-11-11

    Bodil Sandberg
Får jag lov att utbrista i:sååå förlösande superbt!man måste få ur sig!!det är ju bara så!!!Man vet ju själv..hur det är..jag applåderar varmt fär jag tycker det är en..om än smärtsam text..så även förlösande som sagt.. ord är ord och inte farliga att vräka ur sig..när det fås nog.
2009-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Karin Rosberg
Karin Rosberg