Att flytt fågel vara
Ta det stora
farvälet
Det stora klivet
ut i livet
Säga jag är rädd
men detta
måste jag klara

Jag sökte svaren
bland stenar
solnedgångar
havets vågor
Föll i den
inre svaghet

Jag vet att
nu måste
jag vara stark

Ta energin
från någonstans
Jag bara önska
jag visste var
Jag bara önska
att jag kunde
se klart

Så koltrasten
flyttar nu bort
ut ur buren
där hon bott
Kanske sjunger hon
snart igen
Men denna gång
med en ny refräng

Lyckan och friheten
är svår
Kanske tar det
ett par år
Att putsa var
enda fjäder
Men en sak är klart
Det få ta den tid
det tar

En dag
Ja en dag
tar jag mina
vingar och svävar
över land, över hav
och är bara glad
Att jag vågade
flyga fritt


Då sjunger jag
kvidevitt