Det finns stunder som
jorden snurrar hamock
marken skallrar bjällra

där slockna vulkaner
vaknar bryskt
och skriker ut sin smältdeg

som det finns stunder
som faller en på läppen
en vagel i ögat

eller krusningar i håret
där smällarna från flydda tider
ekar och värkande vrålar ut sin smärta