Det var en sal av förgyllda dekorationer. Guldformationer klättrade strävsamt uppför väggar av glas. Någon sida av rummet var täckt av tyg i blått och gult. Som stomme stålbalkar, tunna, kantiga. En kontrast i inredningen som var påtaglig.

I det bakre rummet gick jag in i ibland. Ibland med en resande konstnär eller poet, som besökte utställningen. De sökte bekräftelseramar för deras eget utövande, sina egna alster. De var flyktiga och tillgängliga i atmosfärens rökridå, som en värld, en spillra, ett sandkorn i en omgivande tillvaro. Jag behövde bara föreslå ett besök till pentryt för att välja någon av det tre föreslagna dryckerna, så vibrerade vi in oss i en sensuell aura som övertog oss helt.

Väl inne tog jag offrets hand, lade det på mitt bröst, viskade om resa till Samarkand, silkigt siden, trettiofem gradig värme, en hydda på en strand. Viskade så att mina läppar nuddade hans örsnibb, fick honom så att rysa av välbehag, ofrivilligt darra till under min blus. Min hand smekte hans bröst och mage och letade med en blinds säkerhet, efter byxlinningen, knappen och ner till.

Snart var vi attraherade, konstruerade, stötvis motionerande. Avhuggna andetag som slutade i kvävda stön. Tre minuter senare stod vi påklädda och log tacksamt, skyndsamt strök över kläderna. Gick lika oförskyllt tillbaka ut i lokalen igen. Obemärkt.

*

Jag hade suttit där ett tag och retades av rörelsen där nere. Som om musklerna i mitt underliv, hade ett eget liv. Jag var tvungen att gå till det bakre rummet och dra en handtralla. Ja, jag väljer ordet med omsorg eftersom jag är tjej och då är det en fördel att låta handen och fingrarna tralla över de svullna partierna för att bli tillfredsställd.

När jag kom ut var där ett gäng gäster som tittade uppskattande på verken och log familjärt och vänligt. Jag kände dem ej, med de kände igen fotona, på alla dem som poserade avspänt framför fordon. Det var deras förlängda frihetsgrej.

Min tanke stannade där en stund. Hjärtat slog ännu lite hårdare efter ansträngningen. Frihet hade jag just uppnått i mig själv. Masturberandes flykt, eller en återkomst till mig själv. Till det som var människa i stort. Sexualitet. Så tantriskt; Stanna kvar här och nu. Bli mer medveten.

*

Det var något oskuldsfullt över det hela. Du kunde nog inte ana, förstod jag, hur mycket oskuld och samtidigt raffinerad sköka. Jag kände nog igen tendenserna, sedan första gången för trettio år sedan. Hur överraskad jag blev när Svein tog min oskuld, snabbt i en säng, i ett rum i en lägenhet på en fest. Fyllde mig med livshopp, sexuell hunger och en fantasi som fick mig kåt allt som oftast. Sådär i förbigående som en verklighet, en verklig och sann del av mig själv.

Ack så skamfylld, sa omgivningen. Hora och fitta för de sämre bemedlade. Ett hot, ett sexuellt hot. Nymfomani, säger du. Nej. Bestämt, min eteriska själs mest genuina uttryckssätt. För avlande. Nej. För nöje, konstant. Det gör dig hämmad, va?  Men det menar jag ej. Jag menar att du också är inbjuden. Det här är också för dig. Alla djuren gör det.

Utomjordingarna?  Vet ej.....

*

Det beskrivs att den så kallade Jesus, besökte den kvinna som hade samröre med flera män. Satan sägs göra det med en sköka, eller flera skökor, på ett mer skuldbelagt sätt. Har vi människor inte tecknat ner den historien, med en del användbara principer. Har inte patriarkatet satt sin prägel som beskydd, för den vällustiga, kraftfulla och maktfullkomliga matriarken?

Jesus visade inget annat, principiellt, att han inte värderade människor på ett skamfullt sätt. Han njöt sin själ. Sin kropps lust. Tog ner himmelriket till jorden på enklast möjliga sätt. Den dito diktade Satan, chimäriskt ond, gör det i skriften till något syndfullt.

Om vi i människosläktet är utsatta för något konspiratoriskt undergångsgrejs, så är det att säga att vi syndar (vilket betyder ung.  'att missa målet..')när vi har sex, älskar och njuter. Knullar, pökar, jökar, vad ni vill kalla det.

Att utföra denna mest naturliga handling, gör oss mer andliga, eteriska och vi kan uppnå vårt syfte och ta oss till en högre medvetandenivå. Utveckla oss optimalt.

Erkänn Kundalini! Använd den starkaste kraften för vårt överlevande på denna jord. Gör den till vår miljö. Glöm inte att föröka er också.......