& ljudet från dra-maten fyller mitt hjärta
(stänger nästan ute ljudet från motorvägsbron)
det är en perfasommarkväll och det finns
frihet i luften, malin
men mina ben är trötta. dansen finns fortfarande kvar i dem, och rytmen i mina fingrar.
jag orkar inte med den här världen längre.
samma gamla vägar som leder
ingenstans.
& jag älskar det för mycket för att stanna kvar.
jag kommer älska sönder mig själv om jag inte tar mig härifrån.
& mina converse är trasiga.
efter dansen för trasiga för att ens kunna ha på special occasions.
och mina fötter vill ut (har alltid varit ett barfotabarn)
vill känna gruset under tårna, glassplittret som lämnar revor,
som lämnar blodspår.
& jag kan inte andas här.
jag känner bara smuts, smuts och otillräcklighet.
och min mage är full av muffins och dalahästar och jag önskar att jag kunde göra som du.
elitsoldat noll respekt du stal mitt sätt att va perfekt
du är den jag aldrig blev.
& jag bara undviker allt.
och jag kommer ingenvart och kroppen värker och hjärtat vill inte leka mer.
jag är trött på att vara trasig.
vill ha någon som gör mig hel. någon som ser.
som ser allt och allt det där andra som jag gömmer.
& vi
försöker leva
men allting rasar
runtomkring oss.
& nutid var aldrig riktigt min tid jag levde mest i dåtid
men jag vill leva nu.
jag ska leva
nu.
och ni betyder allt.
ni är dem jag gillar mest och allra bäst.
och jag ska stanna kvar.