jag är trött på att fantisera om våra liv
kvinnan i telefonen på journumret säger att jag ska lägga in mig på sluten avdelning
detta för att jag gillar dig och morfin

många människor, ja, skulle nästan gissa de flesta,
har en föreställning om att man alltid ska vara glad, att mörkret ej finns
en del tror att vi har en beskyddande ängel, snäll och vän

men jag tror, att änglar är människor som kommer in i våra liv och räddar en situation
de änglar jag mött hittills har ej varit särskilt trevliga. jag menar trevliga på det där sättet som de flesta anser vara trevligt.

just nu, i mitt liv, finns en ängel som håller mig vid liv. det är bara för honom jag lever
fast där ljuger jag lite, jag lever som poeten för den romantiska tanken om oss
om det som är vi

det som smärtar mig är att jag vet, att precis som alla andra gånger en ängel kommit in i mitt liv
så kommer han försvinna, i ett ögonblick framför mina ögon blekna bort
den dagen, den stunden jag kommit till insikt och klarar mig själv
den dagen jag vuxit och mognat i min uppgift

kvinnan i jourtelefonen försäkrar att samtalet ej kostar någonting och att inga nummer syns på räkningen
även om hon tycker att jag i princip ska låta mig tvångsomhändertas, lägga in mig på sluten avdelning

för att jag älskar dig och gillar morfin