Närheten från dig andas.
I friska raska vindar.
Du pulserar här.
Din mun. En värld.

Jag famnar efter dig,
ett vitt sidentyg efter din hand,
en nejlikas bas.
Utom räckhåll
i mitt hjärta.

En tyllfågel trillar ner
från himlen.
I ett ljus, en spegling,
förtvivlans frånvaro.
Jag väntar inte, intalar jag mig.

Skulle vilja.
Himmelens friska krona vill.
Världen ger sig till känna.
Jag fostrar min glöd.
Tillåter ingen väntan.
Du är söt.
Jag säger det en gång.
Nu sitter tyllfågeln i fönsterkarmen.
Tyllet kommer från mormor.
Hon sa: >>Kärlek doftar ros och os>>.
Mod är fred.
Och att giva.