När jag var fyra och ett halvt
trillade jag ned från ett äppelträd
206 pusselbitar för många för att bli till frukt
så doktorn fick sy några stygn
i min högra axel

Där drar det nu
gnager
som en fibertandad mus skaver det snett om mina skulderblad
när du viker origami med min tunga
och tvingar mig svälja
trots att jag inte är hungrig

Du tillagar aldrig din mat
låter sockerkornen knastra
skrapa som grus
slätas ut till gnistrande asfalt över magkänslan
är rädd för höga ljud
tar alltid av dig skorna
för vi måste ju tänka på miljön
även om jag inte visste att ditt vardagsrum
hörde till klimatförhandlingarna

1,7 grader för varmt men jag fryser
har utslag över halsen
barndomsdoktorn står bekymrad och jag försöker harkla upp dig likt en hårboll
har ätit dig som jordnötter
som citrus eller pälsdjur eller nickel
adrenalinsprutan är för dyr när endorfiner brukade vara gratis

Min högra axel har ett ärr nu
format som en lat blixt runt två små födelsemärken
din blick en kyrka
där ingen hud bör erbjudas
förrän någon ber om den.