Staden i dimma. Snart fryser vatten. Jag har varit här förut, stått vid ett gathörn om kvällen och drömt om att få resa bort. Nu darrar löven. Det finns så många träd att det gör ont att höra tystnaden. Inga löv kvar. Bron nästan bryts itu av mina
tankar, och delar kvällen och skiljer dag från natt. Morronen står där ute och vinkar
och vill komma, men mörkret är så kompakt att hela bron verkar sjunkit ner under vattenytan och täckts av tjock is. Man går på den. går i dagen, går i natten om vartannat, frusen och med längtan efter ljus.