på fårad himmelshud
en hägring hämtar
dig
långt bortifrån
just hit intill

jag andas en dröjande önskan

och inga ord
kan blomma vår
som du

en solkatt
leker bländande tafatt
och bränner blind
min bild

men innan
solen släcker
finner jag
och fångar
garnänden
som hänger
från din kofta

så rullar jag
dimman till nystan

du dova hopp