luften målad med nattmoln
dimmor famnar våra visten
ögonglimten småler ur nyisens spegelspröda hinna intill gölens strand
rykande gryning rumsterar om i kylan
ur min mun andetagens utochinande
jag helt genomskinlig inuti
snurrande labyrinttankar
drömmen leviterar
sin frusna skönhet mot morgonrodnadens skimmer
mitt i gryningen fantiserar jag läppsamma ord
om dig och mih vaga i glöd
mot snögrenskulisser
och blånande tystnad