1964-65 åkte vi asfaltbubbla
djungeltrumma å flakmoppe.
Då stringhyllades väggarna
och Tages från Götet Shanes
från Tuolla började flockas på
Folkets Park, danshak,
biosalonger, tapeter och topplistor.
Det åktes träbåt med Archimedes
och Evinrude baksparkare.
Och hela ljuslånga sommaren 64
strömmade Per Myrbergs ”34:an”
och dylika etervågor ur transistorer
på badstränder med Mariekex,
Loranga och Citronbullar.
Chelseaboots på scenen och Twist-
påsar på golven ploppade efterhand upp.
Många ville vara hip och ha hippa
fester med shake-, rock’n roll- och
twisthits i bagaget.
Kommersen hade inte vuxit till
storindustri och popbanden
kunde nästan starta på stört å
lira i den minsta by. Här
behövdes inga stora festivaler.
Den lugna lunken då, timida
sammanhållningen, sanna
glädjen, improviserandet
och de ringa kraven
på storvulenhet är unik.