Halvfullt som halvtomt
låt oss utbringa en skål
för Sanningen
Grumligt röd och i en skrud
av sköraste kristall
Som tar språng upp mot himmelen,
bort från det repiga bordet
I lampans dunkla sken,
speglas den
så vacker, så vis, så ren
Till solens strålar sipprar in
och Sanningen blir kvar,
ensam och med bara en fot
på det rangliga bordet