Fråga stenarna de uråldriga mossiga
de sedan urminnes tider närvarande
Med ögon som upplevt det outsägliga
det för oss dolda mysteriet

Deras skrovliga ytor berättar
återger de gömda gåtorna
De av is härdade idag beströdda
av tidens oantastliga avlagringar

Under tystnad av jättar placerade
var och en på sin utsedda plats
För våra sinnen att möta
att beskåda dem och lyssna

Är man helt tyst endast viskar
sina frågor så berättar de
De av tid beständiga
sprungna
ur tidens urberg…

bo rackson